I söndags såg vi en örn på nära håll. Jädrar vad de är stora! Den kom nära för att kolla läget, antagligen undersökte den möjligheten att hundarna var något ätbart. Nästan så man blev nervös. Vi har sett ett halvt ihjälsvultet råddjurskid också, så tidigt på vintern, lär inte bli många kvar till våren. Men kanske mat till örnen?
Börjar tyvärr redan tröttna på kylan och snön. Mest är det väl för att jag åker mellan så mycket och det är besvärligt med både djur och hus när det är kallt.
