Month: September 2012

Jag och Stuffe har tävlat vallning, och vunnit!! 🙂

Vi var i Laxå i helgen och startade på Aussieklubbens Östra lokalområdes tävling “Guldtackan”. Att det gick så bra var inte väntat precis och det var jämt på toppen, vann med en poängs marginal och tvåan och trean hade samma slutpoäng. Otroligt trevligt och fint ordnat arrangemang. Blev riktigt överväldigad av det fina prisbordet:

Allt detta fick vi med oss hem :O

Två av Stuffes ungar var också med och visade upp sig, lite skönt att inte bli slagen av dem som bara är två år ;). Fast vad det såg ut kan det nog bli svårt inom kort…

Knut, Våga och Stuff

På söndagen var det kurs och jag tror de flesta deltagare fick med sig mycket “pusselbitar” hem. Jag fick i alla fall ett par tankenötter som jag skall försöka omsätta i praktisk träning.

Stuffes ben har hållit fint i helgen, hon var fasligt stel på Lördag morgon så lite orolig var jag såklart för veterinärbesiktning. Men hon gick igenom och med facit i hand så var det rätt också. Nu efter två dagars aktivitet så verkar benet mindre stelt än innan helgen.

Och så måste jag skriva om ett kärt återseende; Peak (och husse) var och hälsade på mig på jobbet en sväng i Onsdags. Tog ett kort och det blev precis som förr, ett fotogenique och en hund som knappt aldrig kan se normal ut:

Igår hjälpte jag E att hålla får för hämtträning. Zee skötte sig väldigt bra, börjar fatta att den andra hunden skall ha fåren så hon nästan duckar i gräset när den kommer. Stuff fick en liten runda med flank/attitydträning på stora gruppen (80 tackor). Tror jag så sakteliga börjar komma in i huvudet på henne 🙂

På kvällen släppte vi Moffet på utskiftet. Precis när det började skymma blev det ståndskall. Ett litet hopp tändes om att det var älg hon fått tag i, men efter en stund stod det rätt klart att det nog var grävling. Det var helt still nämligen. Mycket riktigt hade hon en grävling i en buske. Husse gick tillbaka för att hämta bilen. Kan säga att det var rätt mörkt innan jag lyckades få tag på hunden… Lite svullen på nosen var Ejla, men grävlingen larvade iväg i mörkret.

Mitt i natten vaknade vi av något djur som skrek rakt utanför sovrumsfönstret. Hundarna hörde det såklart också och började gapa (mest Stuff om jag skall vara ärlig). När vi vaknat till något konstaterade vi att det måste vara den berömda Lappugglan som skrek.

Och imorse då, jo husse sköt ännu en råbock. Så jag passade på att spåra den med Stuff. Även denna gång markerade hon skottplatsen väldigt tydligt och spårade fram till djuret.

Bra nyheter hos veterinären. Stuff har ingen instabilitet i knät. Hon smärtar fortfarande från hasen och är något instabil. Antagligen är det mer en stukning än att hon slog i som orsakar problem. Hennes hälta efter vila kommer av att området blir inflammerat när hon rör sig. Ordinationen är att värma upp ordentligt innan aktivitet och gärna kyla hasen innan vila. Vi skall också beställa tid för lite rehab och eventuell laserbehandling.

Så för att summera så känns det hoppfullt igen! 🙂 Och hon skall röra sig, men inte överansträngas.

Igår kväll sköt husse en fin råbock på vårt utskifte. Vi såg att den damp i backen och kollade lite på avstånd att den var död. Sen hem och hämta Stuffe för att spåra den. Stackarn fick ju leta i tomme förra gången, enligt min övertygelse, husse ville ha bevis på om hon verkligen markerar en skottplats. Husse blev överbevisad, det måste varit totalbom sist… Stuff var väldigt tydlig, undersökte skottplatsen länge och väl, trots att det inte fanns något synligt blod. Sedan spårade hon fint fram till där bocken låg.

Väldigt smidigt att ha en hund som markerar nära till hands, även om hon inte skulle reda ut om det springer långt. Har ju ingen aning om ifall hon gör det. Eller om jag skulle våga låta henne gå på felskjutet vildsvin. Och går djuren långt så kan man ju också misstänka att de lever när man hittar dem och då behövs egentligen en hund som kan lägga ned dem eller ställa dem. Men man vet ju i alla fall om djuret är träffat eller ej, så att man inte ringer in en riktig eftersökshund i onödan, mitt i natten…

I eftermiddag är det dags för veterinärbesök igen, återkommer … :/

Stuffs ben verkar vara värre däran än vi trodde. Har upptäckt att det liksom “ploppar” i knät hennes när man böjer det och hon gillar inte att man sträcker ut det. Hon har dessutom börjat få ont igen, mest när hon legat stilla, när hon är igång märks det knappt. Nytt veterinärbesök på torsdag blir det i alla fall, får se vad han säger.