Author: tove

I söndags såg vi en örn på nära håll. Jädrar vad de är stora! Den kom nära för att kolla läget, antagligen undersökte den möjligheten att hundarna var något ätbart. Nästan så man blev nervös. Vi har sett ett halvt ihjälsvultet råddjurskid också, så tidigt på vintern, lär inte bli många kvar till våren. Men kanske mat till örnen?

Börjar tyvärr redan tröttna på kylan och snön. Mest är det väl för att jag åker mellan så mycket och det är besvärligt med både djur och hus när det är kallt.

Zee-zee har börjat löpa, äntligen. Kanske blir det lite mindre spöken och mer ordning i skallen efter detta? Tjejerna har i alla fall på grund av detta haft sina första små bryderier om vem som är vem i flocken, en lyft läpp, lite morrande. Men inte mer än så.

Peako är sedan ett par veckor hos sin husse. Enligt rapport går det bra och han trivs. Och då är jag glad, även om mattehjärtat saknar honom en del ibland.

Måste också länka till denna blogg: http://lizashundar.bloggplatsen.se/2010/12/03/4071409-det-ar-sa-att-man-blir-morkradd/

Massor med snö har det kommit här senaste veckan. Lite tidigt kan man tycka, det blir en lång vinter… Men men, från den positiva sidan så blir det ljusare, finare, torrare och renare på det här viset.

I Lördags var jag och hundarna “jakthundar”. Ja Ejla är ju jakthund, men vi andra har varit lite wannabees. Vi fick en rutt vi skulle gå för att driva fram vilt till husse. Roligt nog lyckades vi och en liten kid hamnade i kulfång. Stackarn hade inget underhudsfett alls, så det var lika bra att den fick bli mat innan den svalt ihjäl. Vintern lär bli lång för rådjuren också i år. Roligt för mig var också att Ejla jagade när jag gick med henne. Husse befarade att min lydnad på henne skulle göra att hon inte vågade dra iväg eller att hon bara skulle leka med mina hundar. Men hon letade så fint och drev lite också. Sen kom hon tillbaka till mig när jag gick ut till vägen och var inga problem att koppla. Duktig hund!

Idag blev det lite lydnadsträning på parkeringsplatsen utanför jobbet på lunchen. Duktig Stuff tycker lydnad är en rolig lek. Vi körde mest inkallning med ställande.

Upp tidigt och fixa lite hemma, sen iväg till E för lite Söndagsumgänge. Vilken tur att det finns intelligent liv på planeten (läs kvinnligt sällskap) ;).

Vi bakade muffins med pojkarna, drack glögg, tittade på renoveringsprojekt och skrev papper på Zee-zee. Sen var det ut i träningshagen.

Zee-ze fick sig ett litet uppvaknande i 25:an. Man kan inte bestämma själv hur man skall valla. E visade och jag försökte få kläm på det hela. Hann i alla fall känna känslan av hur det känns när det är rätt.

Stuff tänkte jag försöka driva stora flocken med. Det gick inte alls bra till att börja med, hon ville trilla iväg alldeles för fort och lyssnade rätt dåligt på alla sakta, stopp och ligg. Tänkte om. Stod själv still och lät henne gå tills hon satt igång dem. Sen fick hon gå i båge, både runt och inte stanna i balans samt runt en liten bit bara till räckligt för att stoppa. Sen drivning, alltså framåt mot flocken. Efter en stund gick det att låta henne driva dem längre och längre. Även om tackorna inte var helt på det klara vart de skulle och det var nog inte Stuff heller så var de lugna. Stuff hade en fin attityd mot dem och tappade inte huvet. Bra träning 🙂

Zee-zee har varit på förröntgen (uppfödaren skall para en släkting och ville ha lite koll), det såg mycket fint ut på alla tre syskonen. 🙂

Annars så närmar sig flytten allt för fort. Snart måste jag börja packa på allvar. Har gått igenom och rensat ut en del hittills, blir lite lättare då. Men jag ser inte riktigt fram emot att flytta djur och så mitt i vintern, allt blir så mycket krångligare när det är kallt. Idag kom det snö på morgonen och det är väl bara att hoppas på att de stora mängderna väntar tills några veckor in på det nya året.